Under några augustidagar 1894 samlades världens ledande meteorologiska expertis i Uppsala för att fastställa molnens latinska namn. Den svenska meteorologin stod på höjden av sitt internationella anseende. Under tiden ökade intresset för den folkliga kulturen. Meteorologer och naturvetare gav sig ut på landsbygden för att samla in talesätt om väderleken. Några gick att förklara med fysikens lagar, andra dömdes ut som rena fantasier eller skrock. Då föddes också den dynamiska meteorologin som vetenskapligt ämne. Molnen fick sina latinska namn och avbildades i den första officiella molnatlasen 1896. Föregångaren, Wolken-Atlas, var dock framtagen i Uppsala av professor Hugo Hildebrandsson redan 1890. 

I boken, med dess unika molnbilder, får läsaren följa med på en resa längs en väg som sällan var rak, genom tider av kunskapssökande och vetenskapliga framsteg. 

Molnspanarna – en meteorologisk historia lyfter fram ett rikt källmaterial och bidrar med nya perspektiv på molnens historia.