Dagligen nås vi av nyheter om olika kriser: ekonomiska kriser, långdragna konflikter, länder som hamnat i förhandlingskriser, kändisar som intervjuas om sina senaste kriser mitt i livet, politiska ledare som handlat tvivelaktigt och försatt sitt parti eller sitt land i kris. Det kan upplevas som om vi idag befann oss mitt i krisernas tid. Det korta 1900-talet vittnar också om krisernas ständiga närvaro. Men i själva verket är krisen varken något unikt för vår egen samtid eller för 1900-talet. I denna antologi synliggör ett antal forskare och doktorander krisen som begrepp och hur kriser tar plats i olika sammanhang. Bokens författare presenterar också perspektiv på hur kris används inom den egna forskningen, som ett sätt att benämna fenomen och möjliggöra dramatisering, kritik och förståelse. Kris är inte bara ett fenomen att studera, utan också en metod för undersökning.

De ämnen som är representerade i denna antologi ingår i en kulturvetenskaplig forskarmiljö vid Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet. Antologin är ett resultat av det gemensamma forskningsprojektet Program K (Kultur, Kunskap, Kris), vars syfte är att fokusera på kunskap om hur olika kriser produceras, kommuniceras och används. Den fråga som redaktörerna för antologin ställer i inledningen är om man kan tala om ett specifikt kulturvetenskapligt perspektiv på kris. Gemensamt för de olika bidragen är att kris ses som något konstruerat, och att såväl begreppet som fenomenet kris framträder i en dialektik mellan individ och samhälle.