Den vackra och erkända patriarchalismen ger en bild av prästmannaidealet och det kristna mansidealet i Sverige under senare delen av 1800-talet. Här diskuteras frågan om kristen manlighet i relation till den lundensiska högkyrklighetens försvar av den samhälleliga och kyrkliga enhetskultur som successivt börjat luckras upp.

Till lundahögkyrkligheten hörde ledande kyrkomän som Ebbe Gustaf Bring, Anton Niklas Sundberg och Wilhelm Flensburg. Som ett led i deras försök att försvara och revitalisera en traditionell och patriarkal kyrklig och politisk ordning talade och skrev de regelbundet om prästens ställning och ansvar och vilka ideal som en föredömlig prästman skulle leva upp till. De uppehöll sig också vid hushållets och husfaderns betydelse för ett samhälle byggt på kristen grund.

En kyrklig riktning som tidigare uteslutande behandlats ur ett teologi- och personhistoriskt perspektiv diskuteras här med fokus på genus och religionens roll i samhället. Undersökningen blir därmed ett betydelsefullt bidrag till den i svensk kyrkohistorisk forskning starkt eftersatta forskningen om manlighet och mansideal.