Att forskning utvecklas över tid och förändras av kontextuella faktorer är vanliga teman i historiografisk litteratur. Den uppehåller sig gärna vid vad som är nytt och utmärkande med olika vetenskapliga fenomen. Frågan är vilka friheter denna litteratur tar sig gentemot det förflutna: Har den uppmärksammade utvecklingen och förändringen alltid varit så framträdande som det hävdas?

I Innan forskningen blev radikal undersöker idéhistorikern Daniel Nyström arbetarhistoria och kvinnohistoria med fokus på hur de verksamma aktörerna själva beskrivit sina forskningsområden. En återkommande förklaring till uppkomsten av dessa områden har utgått från 1970-talets sociala och politiska rörelser. Det har sagts att arbetarhistoria och kvinnohistoria uppstod under denna tid med de radikala strömningarna som främsta impulsgivare.

Genom att undersöka arbetarhistoriska och kvinnohistoriska publikationer från 1950- och 1960-talen utmanar Nyström kopplingen mellan forskning och radikalitet. Hans studie visar att skillnader mellan äldre och nyare forskning inte är så framträdande som tidigare gjorts gällande. Tvärtom har arbetarhistoriker och kvinnohistoriker vid skilda tidpunkter många gånger delat motiv, intressen och skrivarmödor.