Det svenska konsulatväsendet har en nästan 350 år gammal historia. Sedan mitten av 1600-talet har svenska konsuler placerats i viktiga hamnstäder där de bistod sjömän och köpmän. Konsulerna utgjorde en viktig del av Sveriges utrikesrepresentation. Den stora utrikespolitiken hamnade inte på deras arbetsbord. Istället tog de hand om strandsatta eller sjuka sjömän, sökte lämpliga returlaster och rapporterade hem till Stockholm om det politiska läget, potentiella marknader för svenska varor eller hälsotillståndet i hamnen där de var stationerade. Kopplingen mellan konsulatväsendet och den maritima sektorn under tiden 1700–1985 är uppenbar.
Boken I främmande hamn belyser de svenska konsulernas långa historia utifrån tre perspektiv. Det första visar konsulernas ekonomiska betydelse: under 1700- och 1800-talen spelade konsuler en viktig roll för att främja svensk sjöfart och utrikeshandel, inte minst i Sydeuropa och i den atlantiska världen. Det andra lyfter fram konsulernas diplomatiska roll i områden där Sverige saknade egentlig utrikesrepresentation: i Nordafrika under 1700-talet samt i europeiska kolonier och Kina under 1800-talet. Det tredje belyses främst genom bidrag från 1800- och 1900-talen och visar hur konsuler i samarbete med Sjömanskyrkan och andra institutioner verkade för de svenska sjömännens välfärd.
