Detta Scandia-nummer är ett temanummer om levd religion och innehåller fler artiklar än vanligt. Religiösa föreställningar och praktiker har under merparten av mänsklighetens historia varit bland de mest grundläggande för hur dåtidens människor förstod och interagerade med sin omvärld.
I Miia Kuhas bidrag tillämpas begreppet levd religion explicit på religiositeten i Savolax (Finland) under 1600-talet.
Ett tydligt exempel på hur materialitetsteori med fördel kan förenas med ett levd religion-perspektiv är Sofia Lahtis artikel. Sinnesförnimmelser och liturgi är något som också diskuteras av Lahti och hon visar hur relikvarier under medeltiden fungerade som fokusobjekt för såväl lekmän som prästerskap i interaktionen med det heliga.
Hur just interaktionen med religiöst laddade föremål kan förstås som levd religion utreds också, om än i en helt annan kontext, av Steffen Hope.
Ett vanligt sätt att studera det medeltida samhället ur ett socialhistoriskt perspektiv är undersökningar av källor rörande helgonkulter, s.k. hagiografiska texter. I detta nummer används hagiografiskt material av Elizabeth Dachowski och Wendy Hennequin i en undersökning om det engelska helgonet Waltheof.
Att den levda religiositeten kunde utgöras av praktiker och föreställningar hämtade från flera olika traditioner framgår av Jorunn Jernslettens artikel. Hennes undersökning påminner oss även om faran i att låta en schematisk definition av vad som är ”religiöst” och ”kristet” tillämpas på en grupps levda erfarenhet.
I ”Scandia introducerar” presenterar Sara Ellis Nilsson, Lena Liepe och Terese Zachrisson de forskningsfält som har vuxit fram kring begreppet levd religion och besläktade begrepp, både internationellt och i Norden.
”Scandia debatt” är det enda bidrag som inte tar upp numrets tema. Isak Hammar diskuterar i stället frågan om hur svenska akademiska tidskrifter – som Scandia – ska finansieras.
Även detta Scandia-nummer innehåller en omfattande recensionsavdelning med recensioner av både monografier och antologier.
